Gruppens uppstart

Vi började egentligen som en dragspelskurs i Ljustorp 2002. Kursen genomfördes av Stig Bergqvist och hade några deltagare till. Vi blev en grupp som fortsatte att spela tillsammans, tog oss ett namn, gjorde en hemsida och helt plötsligt tog vi också på en spelning. Då var vi sju personer och en av oss sjöng.

Vad hände sen?

Vi tappade någon medlem och fick någon ny och fortsatte vår bana. Vår repertoar utvecklades och så också vår fingerfärdighet. Så småningom började vi åka på spelmansstämmor i närheten tillsammans. Framförallt Västanåstämman i Viksjö, Indalsstämman, Gålsjöstämman och Rafnastämman i Ramsele.

Gruppens utseende och medlemmar 2004

Genom åren har vi mejslat oss fram till en repertoar som vi trivs med och vi som är kvar idag har gemensam syn på vad vi vill spela. Vi har fortfarande mycket stöd och hjälp av våra mentorer Stig och Marie-Louise Bergqvist i Indal och mellan varven deltar vi med glädje på deras dragspelskurser. Vi brukar också bjuda med andra musikanter att spela med oss vid olika tillfällen. Det kan vara allt från sångare, gitarr, bas till ett dragspelsproffs som stöttar upp.

Träning

Vi har hela tiden försökt att träna ca 2 timmar i veckan på dagtid, vilket varit en källa till irritation ibland... Vi började att använda Bygdegården som träningslokal och sedan några år tillbaka tränar vi på Betel kapellet i Ljustorp.

Upplevelse

Vi hade en spelning i som vi nog fortfarande tänker på som "katastrofspelningen". Vi kom dit, för en gång skull utanför kommungränsen, och tittade på platsen. Det var utomhus, vackert och fint väder, men vi skulle spela på ett antal vingligt uppsatta pallar. Vi med våra notställ försökte få stolar och notställ att stå utan att ramla ner i någon springa eller tippa.

Så började vi spela, då kom getingarna. Tydligen fanns det ett getingbo under pallarna och dom gillande inte musiken. Vi spelande och viftade, vilket ledde till att notställen flög och vi visste inte var vi befann oss. Mitt uppe i alltihopa så började det också regna, så vi fick rusa därifrån med blöta noter. Tiden läker alla sår:)

Rolig historia

Vi var på en spelning och spelade Ljustorps gånglåt, efter låten ställde sig en karl upp och ropade entusiastiskt: -en gång till!. Ok, tänkte vi, vi spelar den igen. Detsamma hände ytterligare en gång och vi spelade återigen en gång till. Han verkade ju gilla låten.

När det sedan hände en tredje gång så sa frågade vi honom hur många gånger vi skulle spela den innan han var nöjd. - Ni ska spela den tills ni kan den sa mannen.

(ej verklighet, utan en historia som Stig vår dragspelslärare brukar berätta. Men det skulle mycket väl ha kunnat hända oss om vårt publik inte var så artig och snäll)

Rolig historia 2

Vet ni varför alla går med dragkejdor i himlen?
För att alla knappar gått åt till dragspelen i helvetet!

Upplevelse 2

De roligaste upplevelserna är ju faktiskt ibörjan, när man inte kan så mycket. Vi spelade i alla fall en låt tillsammans och efteråt fick vi applåder. Vår sångare berättade att vi faktiskt spelade i stämmor för den förundrade publiken som inte förstått kakafonin av toner som nått dem.

Efteråt berättade vi för vår kära sångare att vi inte alls spelade i stämmor, vi spelade bara fel och i otakt;)

Roliga historia 3

Vad kallar man ett dragspel på havet botten?
En bra början!

Upplevelse 3

Eftersom vissa av oss i gruppen är helt utan insikt om var vi passar in kunskapsmässigt, kastar vi oss ofta handlöst in i situationer som kan bli lite oöverstigliga. På Rafnastämman för några år sen var det två av oss (Lena och Mait) som tyckte att dom skulle vara med och spela Rafastämmans gånglåt i kortegen från kyrkan ner till Hembygdsgården. Låten tränades in och klarades med nöd och näppe om den som lyssnade var snäll. Problemet var bara att Lena inte för sitt liv kan lära sig låtar utantill. Lösning blev att notbladet fästes med nålar på Maits rygg.

Där gick vi sen efter varandra, ni kan bara tänka er bilden. Lena försökte förtvivlat se noterna på Maits rygg trots vindpustar och annat. - Gå inte så fort, -vänta jag ser inte... Det gäller att kunna konsten att skämma ut sig med stil;)